-
1 komma
komma1 [˅kɔma] (-t; -n) Komma n1. v/i kommenkomma gående gegangen kommen;jag kommer att tänka på es fällt mir ein;komma att tala om ngt auf etwas (Akk) zu sprechen kommen;kom 'an! (komm) heran!;komma 'an på ngt auf etwas (Akk) ankommen;komma 'bort abhanden kommen, verloren gehen;komma 'efter nachkommen; zurückbleiben;komma e'mellan dazwischenkommen;komma 'fram hervorkommen, herauskommen; zum Vorschein kommen; sich herausstellen; vorwärtskommen, weiterkommen; durchkommen; herankommen; ankommen, ans Ziel gelangen;komma 'fram med (vor)bringen;komma 'fram till herankommen zu; fig zugehen;komma 'för ngn fig jdm in den Sinn kommen;komma förbi vorüberkommen an (Dat);komma 'före vorkommen; vorauskommen, früher kommen;komma i'från loskommen, abkommen, davonkommen (von);komma i'från varandra auseinander kommen; fig sich auseinander leben;komma i'gen zurückkommen, wiederkommen;komma i'genom durchkommen;komma i'hop sig aneinander geraten;kom in! herein!;komma 'in på ett ämne auf ein Thema zu sprechen kommen;komma 'loss loskommen, sich befreien;komma 'med mitkommen, mitmachen;komma (vida) om'kring (weit) herumkommen;komma 'på ngn med en lögn jdn bei einer Lüge ertappen;komma 'till hinzukommen; auf die Welt kommen; zustande kommen;komma till'baka zurückkommen;komma till'sammans zusammenkommen;komma 'undan davonkommen; abschneiden;komma 'upp (her)aufkommen;komma 'upp i en hastighet av 100 km eine Geschwindigkeit von 100 km erreichen;komma 'upp med heraufbringen;komma 'ut auskommen; herauskommen, erscheinen (auch fig); bekannt werden, sich herumsprechen; sich outen;komma 'ut bland folk unter die Leute kommen;komma på ett ut auf eins hinauskommen, herauskommen;komma 'vid berühren;komma 'åt ankommen, beikommen, hinreichen;komma 'åt ngn jdm beikommen;jag gör det så fort jag kommer 'åt ich tue es, so oft ich dazu komme;komma sig 'för (med) es über sich bringen, sich bequemen (zu);komma sig 'för med ngt zu etwas kommen;komma sig 'upp emporkommen, es zu etwas bringen